I all kritik som riktats mot oss JA-röstare så har man mer än en gång fått höra ordet "girighet". Som om det vore något konstigt att vilja trygga sin framtid.
När nu vissa hyresgäster i de ombildade fastigheterna ger sig in på bytesmarknaden för att flytta till allmännyttan, istället för att köpa i sin BRF, så är det intressant att se deras agerande...
Plötsligt ställs
enorma krav på boendet. Man ska ha stukatur, man ska bo högst upp med terass, man vill ha flytten betald av den man byter med.
Man väljer den lägenhet som lämnar flest antal svarta pengar under bordet i "flyttbidrag"... En ny värld har öppnats för dessa människor,
där ens tråkiga -60, -70, -80-talslägenhet plötsligt blivit ett attraktivt objekt på marknaden och där man nu vill maximera utdelningen och krama ut så mycket man kan av den "ombildningsivrare" som man tänkt sig byta med.
Här ser man att den så kallade "girigheten" även finns hos de som röstade nej. Att ett boende i det kvarter man röstat nej i plötsligt och snabbt kan ratas för en kakelugn, eller för 100.000 kronor under bordet...
Intressant!