Ett val för livet?

I debatten kring ombildandet av hyresrätter till bostadsrätter har det ofta hörts att "vi bor i den boendeform vi har valt". Det låter bra men är det så enkelt alltid?
Det "val" som gjorts är ofta inte ett medvetet val, utan ett val utifrån vad som var bäst i den situationen just då. Och det val man gör som ung, kanske inte är ett val man vill hålla fast vid hela livet, utan behov och önskemål förändras.
För oss som en gång, medvetet eller genom slumpen, valt hyresrätt i Stockholm så blir detta första val man gör ganska viktigt för hur ens framtida boende skall bli. Ofta gör man/vill man göra en boendekarriär, genom att byta område, byta från mindre till större lägenhet eller från större till mindre. Plötsligt behöver vår stora 4-rumslägenhet bli två små lägenheter för att vi skiljer oss.

Hur anpassar vi oss nu till de nya val som vi vill/måste göra pga vårt förändrade boendebehov? Hur gör vi vår boendekarriär?

Utbud och efterfrågan styr bostadsmarknaden, vare sig man bor i hyresrätt eller bostadsrätt. Utbudet av hyreslägenheter har i Stockholm minskat radikalt de sista 10 åren, pga alla försäljningar som skett och att ytterst lite nybyggnation sker.
Alla som varit ute på bytesmarknaden vet vad jag menar. Det finns färre och färre objekt att titta på, och människor är oerhört kräsna med vad de vill byta till. Man är det eftersom man vet att det man byter till måste man antagligen bo i ett tag, och då är det viktigt att det blir rätt. De val man gör blir viktigare och viktigare och kan vara ganska definitiva.
En låsning har skett av hela bytesmarknaden, där äldre människor sitter själva i 3-4-rumslägenheter och barnfamiljer bor i 1:or-2:or, därför att man är så rädd att byta bort det man har när man inte vet exakt vad man får.

Valfrihet är bra! Att ha möjligthet att kunna förändra sitt boende är bra!
Önskescenariot må vara en bostadsmarknad där det finns både bostadsrätter som man har råd att köpa utan att ha 300.000 kr på banken, och hyresrätter man kan få utan 3-15 år i kö, men nu är det inte så vår verklighet är.

Enda möjligheten att nu kunna få den valfrihet som man ofta behöver genom livet tycks vara att äga sin lägenhet.

Forskning från -2004 om bostadspolitiken, artikel från DN