Ombildningsivrare...?

Detta ord, som flitigt används av de mest bestämda nej-säjarna, är ett ord som jag tycker låter väldigt illa och som används på ett märkligt sätt och i märkliga sammanhang ibland.

Jag själv, och många grannar med mig, är inga "ombildningsivrare", där man i det ordet lägger värderingar som "påstridig", "girig", "odemokratisk" och andra favorituttryck som kopplas ihop med detta ord.

Jag själv kan berätta hur jag blev det, som jag vill kalla en "JA-röstare":

Jag flyttade till kvarteret för ca 3 år sedan. Bytte lägenhet och kom hit och hörde från den jag bytte med att en bostadsrättsförening var bildad. "Jaha", tänkte jag, men brydde mig inte om det. Hade varit väldigt nöjd hyresgäst i min tidigare lägenhet och hyste ingen önskan om att bo i bostadsrätt.
Under dessa 3 år har jag känt ett stort missnöje med Svenska Bostäder, jämfört med min tidigare stora privatvärd! Där hade vi ett schema som följdes för lägenhetsunderhåll, och man behövde aldrig tjata. Att parketten slipades om, tapeter byttes och liknande fanns upptaget i underhållsplanen och det stod vilket år som det skulle ske.
Gården sköttes och var jättefin. Trapphusen fräscha och välkomnande.

Så kom jag hit. Trots att lägenheten (lindrigt uttyckt) var i USELT skick när vi fick den så ville inte Svenska Bostäder göra någonting! Trots fettfläckar på tapeter, rökskador, obrukbar frys, dörrar som inte gick att stänga osv, osv. Efter mycket tjat och envishet och bildbevis fick vi till en deal där vi själva gjorde ungefär hälften och Svenska Bostäder stod för hälften.

Gården skulle kunna vara jättefin, men känns igenväxt och ganska så sunkig och det lilla man gör räcker inte för att det ska kännas mysigt och trevligt!Trapphusen är mörka, läskiga och luktar. Färgen har flagat och "välkomnande entré" är inte något som jag tycker hör hemma att beskriva det här.

Till Svenska Bostäders försvar så har de ju medvetet legat lågt med underhållet då fastigheten varit i en försäljningsprocess. Men enligt min bedömning handlar det inte om eftersatt underhåll i tre år, utan en betydligt längre tid än så!

Dock, när kallelse till första mötet med BRF kom i våras var jag så långt från en "ombildningsivrare" som man kan bli. Jag var ganska säker på att priset skulle hamna på över eller kring 25.000 kr/kvm och en avgift på kring 4.000, och jag var helt enkelt inte beredd att betala de pengarna, för något jag inte ens tycker är speciellt fint! Det kändes rätt behagligt att bo i hyresrätt när räntorna åkte upp och ned under finanskrisens initialskede.

Dock blev jag glatt överaskad över priset och avgiftsnivån och gick hem från mötet för att räkna. Lån på bostad har jag haft förut, och det i sig är inget som skrämmer, så länge jag vet att jag inte fullbelånat mig på något som ligger nära eller under marknadspris.

Jag är ekonom i grunden och van att gå igenom kalkyler, och det jag såg kändes okej och tillfredsställande! Räntor går upp och räntor går ner, men då gäller det att planera sin ekonomi lite, något jag är van att göra.
För mig som ekonom har något av det viktigaste i denna process varit att siffrorna, bortom allt rimligt tvivel, ska hålla, och de gör de! För mig vad det helt avgörande när jag, efter några möten, och samtal med Galären och kollegor, bestämde mig för att "Det här är en bra affär för mig, och för fastigheten". Att jag skulle kunna påverka underhållet på ett helt annat sätt än att tjata och tjata på Svenska Bostäder!

Att jag säjer JA till ombildning i Tumstocken betyder inte att jag skulle säja JA vart som helst! Det finns många skäl att säja nej:
-Kalkyler som inte håller, där man t ex lånar till drift
-Väldigt små föreningar där varje hyresrätt som kvarstår gör föreningens ekonomi sårbar
-Fastigheter i ytterförorter där man riskerar att man betalar ett pris som ligger farligt nära marknadsvärde, och som man därmed riskerar att överbelåna sig på
-Föreningar där styrelsen känns skum och oseriös och inte svarar på frågor

Jag är därför en JA-säjare i Tumstocken som tycker att man individuellt får värdera varje ombildning utifrån vad som är bäst för en själv som boende i det enskilda fallet!

Hur tänker ni andra? Är ni "ombidlningsivrare"? Eller "bestämda nej-säjare"? Vilket är det främsta skälet till att rösta Ja? Eller Nej?